Igår var det höstdagjämning med ett dygn i balans mellan ljus och mörker, det feminina och maskulina, yin och yang.
Min upplevelse är den att det råder magi kring denna dag, liksom kring solstånden och vårdagjämningen. Det känns som om naturen och dess väsen är lite på tårna vid dessa tillfällen och att energierna är mer högfrekventa. Slöjorna mellan världarna känns lite tunnare och utifrån den milstolpe i årshjulet dessa dagar utgör skapas det ett pirr i mig byggt på den förväntan som föds i de knutar som förbinder ett avslut och en ny början.
Just höstdagjämningen är ett bra tillfälle att se över den skörd som kommit ur de frön som såtts under årets första tid.  Det kan handla om idéer och projekt som satts i verket, eller kanske gått om intet, om intentioner att jobba med sig själv och invanda mönster: – Gav det resultat? Det gäller dock att reflektera och begrunda med vänliga ögon, ge dig själv beröm även för smärre framsteg och tänka att det kommer nya möjligheter när det kommer till idéer som gått på grund.
Min kära sambo har tillfört en del traditioner kring dessa knutpunkter kring årshjulet. Bland annat skålar vi i horn för det som förtjänar en skål, och vid vintersolståndet, som betecknar det nya årets början, dras en årsruna. Den runa jag fick i vintras var Thurisaz, jättarnas runa, vilken kan innebära en riktig utmaning där företeelser om kring dig kan raseras, kaos råda, behov av försvar och uppväckandet av ilska. Det var väl inte med ett ljuvt leende jag visade upp denna runa och hoppades någonstans att det hela var trams, men nu när nio månader av detta år har gått, kan jag bara nicka och le åt denna profetia. Det har varit ett riktigt tufft år på många vis, vilket lett till att jag behöver tänka om och strukturera om i mitt liv. Att tuffa på i samma spår är inte längre ett alternativ.
Under vår höstdagjämningsceremoni i går drog vi varsitt tarotkort ur den stora arcanan för att få en hint om vad hösten bär i sitt sköte. Det tycks som om jag fortfarande har en del att processa då Den hängde mannen kom upp. Det kortet står mycket för att se företeelser ur nya perspektiv, ödmjukhet inför livet, påtvingad kontemplation, och det stämmer väl med vart jag befinner mig just nu. Samtidigt känner jag tillit och förtröstan. Förhoppningsvis är det värsta över. Energierna kring detta kort är dock mycket ljusare och mer hoppingivande än de kring Thurisaz, och den känslan jag bär i mitt bröst är mjukt hoppfulla och bär spirande inspiration. Men så är jag också en obotlig optimist…

Önskar er värme och mys i höstens famn!