Så har dagen för mitt allra första vernissage kommit och även nått sin ändpunkt. Glädje och en hoper fjärilar i magen har dansat med känslan av ödmjuk förväntan och undran över hur utställningen kommer tas emot av besökarnas sinnen. Att bilderna skapats utifrån frön av längtan som närts av kreativa, fantasifulla strömningar inom mig och ett hjärta som vurmat för processerna, behöver ju inte betyda att det färdiga alstret faller andra i smaken. Men, det känns som om det föll väl ut. Fina möten där genuina funderingar kring målningarna, generös och vänlig kritik samt idel supportande har fått glädjen att bestå och fjärilarna i magen att förvandlas till ett ljuvt, mjukt lyckorus.
Är så tacksamt! Och så trött… 

Om ni inte kunnat besöka utställningen, men vill så finns jag på plats 3.e och 9.e juli. Vore roligt att få se er där. Dessutom erbjuder caféet väldigt god fika…. Bara det en anledning att ta vägen förbi.

Varmaste hälsningar / Jennie